Denna upplaga av 10-mila introducerade nattsträckor för damerna för första gången. En annan nyhet för damerna var att det denna gång var 6 sträckor, där de två första var ovan nämnda nattsträckor.

För både herr- och damklassen hade man satsat på betydligt kortare banlängder, samt för att få riktiga natt- och dagsträckor, samt en likvärdig bevakning av huvudklasserna, ett upplägg med olika pauser med omstarter som omväxlande fokuserade på herrarna och damerna.

OK Roxen ställde upp med 4 lag, två ungdomslag och ett dam- respektive herrlag. Som rubriken indikerar lyckades bägge ungdomslagen med att både ta sig i mål godkända och även individuellt visa på bra upphämtningar på olika sträckor.

En utpumpad Jacob i värmen efter loppet.

Sedan var det herrlagets tur att starta, med 3 dagsträckor före uppehållet. Tidigare hade ju alltid damerna sprungit på eftermiddagen, ofta innan herrlagen ens hunnit komma på plats.

Tyvärr medförde en överhoppad kontroll att laget diskades redan på första sträckan. De 3 sträckorna genomfördes ändå och laget blev knappt 30 minuter efter ledarlaget.

Strax därpå var det dags för de historiska första nattsträckorna för damerna. Lova Eveborn blev första Roxare att springa en nattdamsträcka på 10-mila. Och hon gjorde det riktigt bra, halvvägs genom första sträckan var hon bara 2 minuter efter med flera landslagslöpare efter sig. I mål var hon drygt 7 minuter efter, och hade löst uppgiften med ett kontrollerat orienterande, vilket lönade sig i den ganska kluriga terrängen.

Ljusormar efter damstafettens start.

Familjen Eveborn bidrog sedan med ytterligare 3 nattlöpare i rad, med Tilde, Malte på långa natten och Lucas efter honom. Efter Tilde var laget knappt 25 minuter efter. Malte fick vänta lite med att gå ut, på grund av att laget placerades i den så kallade vågstarten, vilket innebar en masstart 1 timme efter ledarlagets omstart.

För publiken var tävlingsupplägget väldigt intensivt, trots pauserna. En proffsig produktion med storbildsskärm och ett väldigt vackert väder under lördagen hjälpte naturligtvis också till att ge en positiv känsla.

Sedan kan man diskutera om det är rätt väg att gå, med korta (allt för korta för eliten) sträckor och en av avbrotten upphackad tävling. Enligt uppgift tänker man testa att använda detta upplägg ett par år för att sedan kunna utvärdera det grundligt.

Herrkavlen fortsatte sedan tills Sören Nilsson-Påledal satte i sista målstämpeln. Om inte om hade varit, hade placeringen blivit runt 110 med rätt stor förbättringspotential, och de flesta var nöjda med sina insatser.

Damerna hade sin omstart för dagsträckorna efter det att herreliten gått i mål och Emma Pettersson gav sig ut på den raka "långa dagen". Efter att ha utnyttjat terrängens beskaffenhet genom att konsekvent springa runt, och samtidigt småmissa, plockade hon några placeringar, vilket även Jennie Axin gjorde. Sedan avslutade Line Nideborn daminsatsen med ett godkänt lopp även hon. Oturligt nog var det ju 6 sträckor i år, och eftersom vår sistalöpare blev krasslig under uppresan blev vi även i damstafetten inte godkända.

Lite reflektioner efter tävlingen.

Det var ett svårt och klurigt område i år, som passar både 10-mila och skulle jag säga detta upplägg ganska bra, med avseende på framför allt de kortare banlängderna. Man behövde inte springa långt för att det skulle bli svårt.

Det missades ovanligt mycket bland eliten, framför allt bland damerna. Det gjorde tävlingen spännande och lite mindre förutsägbar än tidigare. Kan det bero på att flera sträckor blev närmast medeldistanskaraktär, där vi vet att minsta misstag ofta får lite större konsekvenser? Lite mer hetsigt, och på längre sträckor går det att reparera misstag lite enklare...

I herrlaget var det bara 2 av 10 som sprang i samma område 2018 och i damlaget var det bara Emma Pettersson som var med då. Det är en ganska stor omsättning löpare på bara 6 år.

Det var roligt att se den yngre första halvan av herrlaget, som definitivt har framtiden för sig. Det som diskuterades efter avklarad tävling var möjligheterna att få med fler lag till nästa år. Då går 10-mila återigen i Finspång, och med korta sträckor och kort avstånd till tävlingen borde vi kunna få med fler löpare, som inte varit med tidigare eller på länge.

Så börja ladda redan nu!

Rapporterat av Erik Helander