Det var med spänd förväntan och kanske lite nervositet som orienterarna försvann in genom den öppna dörren till Berzeliusskolans korridorer.

Med en karta i storlek A3, som det inte var någon ide att vika, körde de igång.

Inomhusorientering är mer som att springa i en labyrint med hjärngympa än vanlig orientering i skog. 

Ett vägval kan vara lättast (om något var lätt) att räkna ut bakvägen. Förklarat efteråt kan ett vägval se ut så här: ”D-trappan ner till  plan 1 (utomhus). Bort till J (typ) vänster där, enkelriktad korridor vänsterut på kartan, genom aulan till B-trappan upp till plan 2, enkelriktad korridor till höger, C-trappan ner  en vån.”

Flera ungdomar var med och tyckte det var spännande och roligt. Tumme upp, var betyget!

En vuxen utbrast mitt i banan: ”Det här är något av det snurrigaste jag varit med om”.

Med enkelriktade korridorer, avstängda trappor och rejält krångliga sträckningar kunde till och med de lätta kontrollerna bli svåra.

Orienterare satt ner på bänkar och stolar för att ens kunna få en känsla kring hur de skulle kunna ta sig till nästa kontroll. 

”Så!…Neee, där var det stopp…”

”Den trappan?….Nej, det är fel våning…”

När målet väl kom blev detta inte den kilometertid som vi lägger till de personliga rekorden.

En rejäl utmaning för både kropp och hjärna där H40 sprang ca 6,5kilometer. Inomhus…

Text och foto: Mary Torsson